Han tog hennes hand och la den mot sitt hjärta. Kilade fast hennes fingrar i sina egna. Gömde hela hennes lilla hand under hans bröst. Skylde sina kyssar bakom hennes öra. La sin haka mot hennes nakna axel, lät det glesa sticka hennes hud rödblommig, lät hennes öra dränkas i hans våta mun. Hon som motvilligt stannade kvar där. Motvilligt kom dit den kvällen. Motvilligt steg upp ur sängen dagen där på. Med handen fortfarande kvar. Slagen. Stegrandes när hennes tunga nuddade hans. Inte för att de egentligen gjorde så. Kysstes. Men så blev allt annorlunda. Hans handflator mjukare, hennes ord snällare. Deras samtal djupare. Han lät henne inte pussa hans kind den där gången vid dörren. De gillade inte dramatik. Ändå höll han hennes hand så hårt intill hans utskjutande bröstkorg så att hon omöjligt kunde ta sig därifrån och hon tänkte att det var ett jävligt sätt att säga hejdå på.
1 comment:
jävligt bra Jo
Post a Comment