Ligger i soffan som alla andra kvällar den här veckan. Helt okej. Ingen prestationsångest här inte. Men ikväll kommer Martin över med film. Ska bli skönt med lite skratt i lägenheten. Att få höra mitt eget. Har varit dåligt med det sen E åkte och S bestämde sig för att ligga hemma med 40graders feber. Jag klandrar henne inte. Som när hjärtat gör en volt och sen plötsligt ingenting. Jag har hört om folk som får feber av en bortglömd mössa. Det här var något nytt. Eller kanske inte alls. Kroppen som väntar ut känslorna och när man är som mest skör en temperatur som stiger. S, har vi inte gått igenom det här alldeles för många gånger tidigare? Jag svär på att psyket är starkare än kroppen och kan få även den bästa att bäddas in i sjukdommar när hjärtat är sjukt av längtan, ensamhet, sorg, trängtan. Så har vi boken som jag läser, om en sorts kärlek, får kanske inte benen att spritta, inte heller något att brista. Så vart befinner jag mig då? I något sorts mellanting. Sammanfattningsvis. Likgiltighet är det jag lever i.

Undra om man skulle ta och pokea någon eller throw a sheep at. Avvaktar. Kanske dyker upp något roligare. Som typ ett sms. Eller nåt.