För vill dom ha dej så får dom visa att dom tror på fantasi

Varenda gång hon ler eller skrattar som bara hon gör så tänker jag att det här räcker. Det behövs inget mer. Inga sms. Inget skedande. Händerna eller liggen. Det behövs inte när hon är där och berättar om sin dag eller om i somras när vi åkte i bilen eller bara om hur mycket hon saknar någon. Men så när hon lämnar mig vid bron känner jag än en gång hur tomheten är så mycket närmare än jag tror. Hon är min bästa chans, mitt bästa allt. Så har det varit från 0 till nu. Hon är ju jag.

(också när mörkret faller
att dom har närmare till kärlek än hat)