Bara lite lite bättre.

För det händer att jag funderar varför hans händer dröjer sig kvar i mina när alla faktiskt ser. Eller hur det kommer sig att han trycker sina läppar emot min panna istället för emot min mun när vi faktiskt är helt ensamma. Eller varför hans händer söker sig till mitt hår eller hans kind emot min när han vaknar mitt i natten och märker att jag ligger för långt ifrån. För. Långt. Ifrån. Har det inte alltid varit så? Att alla har varit så långt ifrån och helt plötsligt står vi med våra läppar intill varandra och andas samma kvava luft. Det är sånt jag funderar på innan jag somnar. Jag funderar på om han kanske vaknar ibland och fryser, drar upp täcket till hakan och, om än bara för en halv sekund, tänker att han vill ha min kropp där. Inte för att den är naken. Utan för att den är min. Och att han kanske gillar att lägga sina händer i kurvan mellan höft och bröst för att han gillar känslan av min hud som alltid är varm. Så funderar jag på varför han sa så där den där gången eller varför han dröjde kvar med sin blick på toppen av min överläpp även fast hon satt intill och såg det den andra gången. Men sen så funderar jag också över vad jag ska ha för tröja till den svarta kjolen och hur mina lår egentligen ser ut i dagsljus, eller hur det kommer sig att jag faktiskt skrev två sms men bara fick ett tillbaka.