Nystar. Det är harar bakom huset, fyrklöver och smörblommor, i din hand en cigarett, filtret avklippt, och så tågen i väggarna, alltid tågen i väggarna, och porslinet som skakar och tavlorna som faller. Du som oberört rycker på axlarna, röken som sätter sig i kläderna, galgarna som är tomma, kläder faller de också. Klädesplagg efter klädesplagg, saxofoner, tuschpennorna och så de fula majblommorna. Utanför vågorna och suset, bruset, teven påslagen, datorn som brummar, dukarna köpta på löpmeter, äggen i kylskåpet som kläcks, ur skalen gula kycklingar med orangea näbbar. Något som låser sig ctrl + c, något som ska klistras in, något som redan klistrats ut, och så saxarna som är slöa, änglarna över sängen och kladdkritorna i burkar, mina teckningar och röda ord, överallt, i dina speglar och så bakom badkaret och i badrumsskåpet. Mitt på munnen. Trasmattorna som såklart är trasiga och frasiga i ändarna, mina skitiga fötter efter gräset och jorden mellan tårna, dina händer som är smutsiga efter min kropp. Tavlorna som aldrig slutar falla, i dina initialer någon annans namn.