jag är inte full, det bara låter som så

Såhär var det. Caipirinha i mängder. Mängder. Hennes blommiga klänning som delade sig i två. Skymtade hennes bröst, vacker som en sommardag. Som alltid. Hakan var tejpad, dränkt i söta drinkar. Pelleräv var där. This is a drop-in-party säger han och skrålar. Kanske mer sjunger. Minnena blir slibbiga, kladdiga, ihopklibbade. Men inte som vanligt. Som förr. Som om vi har påbörjat den bästa sommaren igen. Redan i mars, ja ni förstår ju vad det här innebär. Hur som haver. Kvällen fortgick som så att Pelleräv tappade svansen. Men glad är jag, fast gladast är nog räven, som fick snålskjuts i Daniels ficka. Nosen som stack upp och tiggde drinkar av fulla människor. Jag fick syn på någon vid baren. Hans guldring blänkte fint runt fingret. Mina ögon i takt. Han tillbaka. S drar mig i armen. Du har rätt. This is not a thing. This is a thing. Inte på riktigt, bara illusionen av att man kanske någon gång skulle kunna vara den åtrådda älskarinnan. Men han hade rufsigt hår och såg ut som en sån som inte varit ute på tio år, som om han jobbade med hennes pappa på lager. Jaja okej, let's leave him, men plockar med mig hans blick och rätar på ryggen. Det fanns en bakgård, som jag inte minns. Kyssar, som inte var mina. En dj en flickvän ett potentiellt ragg. Skratten som ekade genom storgatan fram till hamnen genom taxin i en indiers öron, felbedömmer och slänger ut oss. Kebab city, debaser och nu taxin. Been there, done that. En miljon lökringar tack och så de där chilibollarna, ja en miljon av dem också! Hennes blick ifrån fritösen. One hello? Alright. No. Is the answer. Ja, man undrar ju. S som letar efter ett välbehag, jag som lutar mitt tunga huvud mot hans bröst. Så åker vi hem till någons pojkrum och allt känns så -94. Vaknar upp och så tänker jag att söndagarna är tillbaka och det är skönt. Mest för att jag saknat dem. Lite för att jag trodde att med söndagarna gick allt utför. Jag hade fel. Och det tackar jag gud för.