23.54

Jag sitter och lyssnar på Elusive och tänker. På golvet ligger mina nytvättade kläder, i hörnet står bruna pappkassar från Ikea och Citygross, i fönstret en lampa med lutande skärm. Och så det där jävla fåret som jag egentligen vill ha mellan tårna, men lukten gör så att jag låter bli. Så det ligger kvar där i hörnet och ser inbjudande ut att trampa runt på. Förr sov jag med det, kunde inte förstå vart lukten kom ifrån, varför mitt hår luktade konstigt. Bondgård. Ni vet sådär, ko och halm och pellets. Hör inte till saken. Saken är den att jag skulle ha gjort något åt de där kassarna. Borde börja plocka upp sakerna, men har skjutit på det för länge. Saken är väl inte heller den. Saken är låten. Helt plötsligt så rycktes golvet under fötterna. Kroppen som spjärnar emot. Jag borde inte göra det här till något det inte är. Men displayen är tom och jag vet att något har förändrats. Jag är inte ledsen. Jag är, förväntansfull. Något nytt har börjat, jag vet inte vad. Men jag har bestämt mig för att det ska bli bra. Annat går inte.