The coldest hands you've ever held. Det här är allt jag har gillar du det inte kan du gå och när du går skriker jag att jag inte menade det. Du vet att jag aldrig menar det. Men sen så trasmattorna i hallen och luddet som fastnar i gropen vid stortån. Sandpappret som drogs mot väggarna, dammet i ditt hår, spacklet i alla mina hål, orden som växte ur sig själva. Självklart menade jag det aldrig. Dina tumvantar på busshållsplatsen, mina spyor i hinken intill sängen, luckorna och så vokalerna som formades bara för att det var det enda som fanns kvar.
No comments:
Post a Comment