to cover up the pain

För dumma, jo jag tackar. Trots utsvävningar och tron på odödligheten så hamnade jag där igen. Det blev ingen favorit i repris. Det blev ett stopp i ett avlopp. Hur mycket sprit får det egentligen plats i en sån liten kropp? När blev ruset ett tillstånd och inte bara ett nöje? Morgonen med kalla fötter, stortån utanför täcket. Handen i nacken, morgonljuset över sängen, benen lindade. Lagret som fyllts med kläder från golv till tak, S kropp i något som kan ha varit fosterställning under databordet. Smaken i munnen, doften i håret. I tovorna hemligheter, som jag inte ens själv minns. Oändliga utlägg om hur någon gjorde någon till en slampa även fast någon bara särat på benen för honom. Britney Spears på youtube, mina osmidiga rörelser i otakt, armarna tio meter ifrån kroppen, händer som tappar greppet, hans som är där och fångar upp. Ändå.