Idag åt jag årets första lussbulle. Nä, årets tre första lussebullar. Kan inte minnas när det vände, jag som gömde mig för julen. Nu är det istället jag som letar efter den. Rotade fram röda lakan längst in i garderoben. Rött ska det vara. Allt ska vara rött. Julradion på jobbet. Carola, varför inte. Tredje ljuset ska tändas, för det är viktigt, snön är plötsligt vacker, kylan inte lika påträngande. Julgodiset, glittret i snön, den röda klänningen, rött rött RÖTT. Så hittar jag bilden på mig och pappa under sängen när jag julstädar, vet inte vad den har gjort där, eller hur den egentligen hamnade där. Men så håller jag den i handen för en stund. Vad smal han var. Och vad liten jag var. Hans armar kring min kropp och jag som ler. Skrattar. I bakgrunden Carola som skriker. Praise the lord, ja varför inte. Lägger tillbaka det, uppochner på nattduksbordet. Tänker att jag borde rama in det någon gång. Så fortsätter jag min julstädning. Ett litet leende medan jag dammsuger upp sista dammet i hörnen. Går tillbaka till nattduksbordet igen och vänder bilden uppåt istället, och fortsätter dammsuga.